0

Grispass

Hej! Från mig! Igen! Såhär sent!

Japp. Jag sitter och skriver uppsats igen. Jag har precis dragit ur mig en sida riktigt mjäkigt skriven text. Men det får gå. Just nu är det okej att spy ur sig dåliga ord och gräma sig över hur det verkligen finns noll röd tråd - för ju mer matrial en producerar, desto mer har en att laborera med sedan. Så brukar jag tänka när jag är i skrivprocesser - och det brukar fungera bra i slutändan. 
Jag red för Carro idag på Tharon och det var faktiskt en nollpoängare. Idag funkade ingenting. När jag ville åt vänster ville Tharon åt höger. När jag ville framåt ville han bakåt. När jag ville göra saker lätt, ville han göra saker svårt. Och the other way around. Jag gnisslade tänder utan dess like men fick efter ett tag ge mig. Det var ett grisigt pass och det kändes som att jag var tillbaka på ridskola och red på en riktigt envis ponny - men så får det vara ibland. Ibland får man inte med sig den bästa känslan hem och jag måste bara ta såntMen sen blev jag lite orolig för att någonting faktiskt kan vara fel också, så jag ska vara lite extra uppmärksam framöver.

Nu ska jag stretcha, titta på lite klipp på SVT Humor, dricka en halvliter (skoja!) hostmedicin och sedan sova utslaget och gott inför mastodontdagen (ännu en till!) som väntar imorgon. Ciao Adios Goodbye!
1

Hur kan det redan vara tisdag?

Ja, den frågan ställer jag mig, nu när jag sitter här och skriver uppsats sådär sent på kvällskvisten... Hur är det möjligt att det snart är helg redan? Jag hinner ju knappt påbörja skolveckan innan den snart börjar gå mot sitt slut.

Uppsatsen jag skriver just nu handlar om genus, kommunikation och medier. Det är ett jätteintressant ämne, men jag kommer ha 3 seminarium den här veckan, en inlämning samt två inlämningar nästa vecka - så jag känner mig lite stressad över att min tid inte riktigt räcker till. 
Som man alltid borde göra när livet känns så - så for jag ut till stallet. Efter en skrittrunda på Tharon där jag bara lyssnade på fåglarna och andades och försökte tänka goda tankar om mig själv, så kändes det lite bättre. Nu har jag orkat skriva en sida på uppsatsen i alla fall. Den ska vara 5 sidor på tisdag. 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det finns nog ingenting som är så rogivande som blå molntäckta skyar under solnedgång. Där kan jag liksom stanna föralltid, blickandes upp mot det stora. 
0

Throwback

Tänk att det här... var vi? För så många, många år sedan? Jag blir alldeles rörd av att se detta. Vi var båda så små och vi hade så roligt tillsammans.