1

Jag är tillbaka!

Hej. Jag tänkte skriva här igen. Det är många gånger jag tänkt att det ska bli av, börjat skriva, men valt att radera alla orden. Bloggen har bidat sin tid. Men samtidigt som knopparna börjar brista på träden tror jag att det är dags för mig att låta denna blogg blomma ut. Eller snarare - låta den följa med mig på min resa. Det är mycket som händer i mitt liv och jag vill dela med mig av mina tankar. Jag vill inte glömma bort allt det fina jag gör, livet är för kort för att jag inte ska ha det nedtecknat någonstans.

Jag heter Amalia Berglöf och jag är 18, snart 19 år gammal. Faktum är att jag fyller år om sisådär 9 dagar. Faktum är att jag har lätt panik. Inte nog med att de där framtidstankarna om vad jag ska göra efter studenten börjar spinna på i mitt huvud, utan nu ska jag lämna ännu ett år bakom mig. Alltid lika spännande. Jag går sista året på Globala Gymnasiet där jag läser Naturvetenskap inriktning samhällsvetenskap med miljö och hälsoprofil. Bredden på min utbildning är något av det jag gillar mest - jag får med mig så många olika perspektiv som jag verkligen har användning för, nu och i framtiden.

Utöver att pl
ugga så lägger jag en hel del tid på elevrörelsen och ungdomsrörelsen. Som ordförande för Stockholms Elevkårer jobbar jag för en elevkårsrörelse som färgas av gemenskap, engagemang och nytänk. I Sveriges Elevråd jobbar jag nationellt för att stärka elevrådens inflytande, något jag gjort nu i två års tid. I organisationen Fler Unga, som sänker medelåldern i politiska rum och ger unga chansen att utforska sin politiska kompass är jag administrationsansvarig, vilket betyder att jag ansvarar för medlemsdelen av vår verksamhet. På senare tid sitter jag även med och rådgiver två projekt som Raoul Wallenberg Academy driver, varav ett tillsammans med Ashoka. Under våren och sommaren går jag också Maktsalongens mentorskapsprogram för unga kvinnliga ledare, och Cogitoakademin för unga gröna tänkare.

Den fritid jag har över spenderar jag med min allra bästa hästkompis Tharon. Han är 10 år gammal och både världens snällaste och en riktig buse. Tharon kom till Sverige som 3åring och skulle gått som tävlingshäst, men på grund av sitt lugn passade han inte för det utan genomgick istället Polisens tester. När de röntgade honom hittade de lösa benbitar i ett av frambenen, de tackade nej och han blev opererad. Sedan lades han ut på annons, och jag och mamma som letade med ljus och lykta efter en snäll häst nappade direkt. Vi har haft honom i nästan 4 år nu, och vi har verkligen utvecklats tillsammans med honom. Som det sägs inom ridsporten, ingen ryttare är bättre än sin bästa häst. Med honom tränar jag både dressyr och hoppning, men mest tid lägger vi på långa uteritter. I höst är planen att jag ska börja tävla lite mer - en resa ni kommer få följa med på. Allt ifrån val av klubb till val av tävlingar till att knopparna flätas och tas ur. 

Vad jag utöver tävlandet ska göra i höst är jag kluven till. Vill jag plugga? Vill jag jobba? Vill jag resa? Vill jag resa och jobba? Vill jag resa och plugga? Så många frågor och jag har ännu inte kunnat besvara dem för mig själv. 
 

Nu vet ni lite mer om mig, men mer kommer ni få reda på. Här kommer jag skriva av mig allt jag tänker på, som ordförande, student, ung tjej, ryttare. Allt som gör mig till den jag är. Häng på!