0

Vilodag, not so much

Idag har jag en vilodag. 
Det vill säga, jag skippar mottagningsaktiviteterna och lägger all energi på hästen och på ideellt. Att försöka få ihop livspusslet såhär innan jag lärt känna mina egna arbetsmönster är knepigt, men övning ger färdighet! 
 
Snart ska jag till stallet, och sedan ska jag möta upp några distriktsordföranden i Stockholm för att fika och prata distrikt. Till kvällen ska jag träffa allra finaste bästaste Ellen som lämnar Stockholm för att studera på Gotland. Jag tror att jag mäter mig med hennes familj i ledsamhet över det. Ellen har varit min vapendragare på Globala, en sån där vän som man bara trillar över men som sedan fastnar innanför huden som det är svårt att vara utan. Precis sådan är hon. 
 
Nu: skriva på tal och fortsätta på min Cogito-uppsats. 
 
 
0

I rymden kan ingen höra dig vinna

Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om fotboll. Jag har missat ungefär varenda landskamp Sverige spelat, oavsett om det varit herr- eller damlandslaget. Att pina mig igenom en 90+ match som går trögare än sommarens entré i Sverige är inte riktigt något jag ids göra - men om det är något som får mig att gå i taket så är det tystnaden efter damlagets framgång.
 
I förra veckan spelades en historisk match. Sverige mot Tyskland. OS-finalen i fotboll. 
 
I mitt flöde på sociala medier - Facebook, Instagram, Twitter - så var det nästintill knäpptyst. Varken före, under eller efter matchen så kände jag behovet av att radera apparna för att slippa se de där statusuppdateringarna med 20 utropstecken efteråt. Men så fort herrlandslaget ens börjar röra sig mot en fotboll, då har jag typ slängt telefonen i en vägg för länge sedan för att få lite lugn och ro. 

I förra veckan spelades en historisk match. Sverige mot Tyskland. OS-finalen i fotboll. 

När jag läser i tidningen dagen efteråt om det historiska silvret möts jag av rubriker som "Förlust - men historiskt OS-silver för Sverige". Jag säger som min kursledare Ann på RWA; Everything before but is bullshit. Meningen i sig trivialiserar silvret till en förlust. Det där historiska OS-silvret... Mjah. Okej då, det kan vi väl ha med i rubriken. Att jag redan på en google-sida scrollat igenom alla rubriker om silvret säger ju också sitt. 

I förra veckan spelades en historisk match. Sverige mot Tyskland. OS-finalen i fotboll. 

Min vän skrev en tweet om hur svalt intresset var även på de ställen där intresset borde ha slagit i taket:
 
 
I förra veckan spelades en historisk match. Sverige mot Tyskland. OS-finalen i fotboll. Sverige vann ett silver, och krossade ett glastak. Jag tänker på alla unga fotbollstjejer som får se sina idoler med medaljer kring halsen, som ser att det går att vinna trots att uppbackningen är liten. Trots att en cykel och en bil inte är samma sak. Trots att lönerna inte är desamma. Trots att läktarna inte är fulla och barerna inte tvingas ha förbokningar.
 
Att vara kvinnlig fotbollsspelare innebär att slå underifrån. Svenska damlandslaget slog på stort. De tog ett silver. I december hoppas jag att de mottar guld - i form av bragdguldet. 

0

Tharonbus

Igår skuttade vi lite i ridhuset och han var helt fantastiskt fin. Det är så skönt att pusselbitar börjar falla på plats nu!