0

jag är bara människa.

Solen stryker sig mot min hud. En lätt bris. Jag får lust att sluta ögonen och försvinna. In i solen, in i värmen. Smälta bort mot skolfasaden.
Han går ut genom dörrarna. Barfota. Efter följer hans vänner. De skrattar. Ler. Plötsligt blir det inte lika viktigt att försvinna längre. Plötsligt vill jag synas, finnas, vara där. Jag vill att han ska se mig.

Medan de går över asfalten, väjande mellan småstenarna för att slippa få ont i fötterna, ler jag för mig själv. Det finns ingenting jag kan göra för att synas, hur mycket jag än vill. Det här är första gången som det inte finns några ess i rockärmen. Alla korten är redan synade.
Jag har varit rädd för det så länge nu att det runnit av mig. Att jag inte kan imponera. Att jag är den jag är och att han redan listat ut mina svaga sidor, fastän han inte alls ägnar mig någon uppmärksamhet. Han behöver inte bekräfta mig. Vi båda vet att det är sant - jag är avskalad framför honom.

Att springa fortast kommer aldrig hjälpa mig nu. Att ha mjukast hår kommer aldrig få mig att stå med fötterna på jorden bättre. Att göra mig vackrare än jag redan är kommer vara ett onödigt tidsfördriv, för det har aldrig varit viktigt.
 
Tänk att människor kan få en att inse sådant.
0

sunday lovely sunday


Hej vänner!
Skulle egentligen bara göra i ordning det som är kvar till imorgon, men kan lika gärna passa på att kika in här för att önska er godnatt medan jag ändå håller på.
Idag har blivit en väldigt lugn dag. Började morgonen med att se på Narnia, sedan prokrastinerade jag alltför länge med att pilla med protokollet från USEKmötet, och gjorde dessutom en banskiss (ni får se imorgon) för att tillslut göra några enstaka mattetal. Sedan satte jag mig på ersättningsbussen mot Kungsängen till min finaste häst.
 
Mamma åkte på samma sjukdom som jag har haft i några dagar nu, så jag visste att jag skulle behöva lägga på ett kol för att hinna klart. Jag och Tharon gav oss ut med detsamma (jag i bara t-shirt!!!!) och red ut en bra lång runda med lite skritt och trav, där vi utan problem passerade stora blåa pooler, men hade lite svårare för en kvinna som klippte kvistar (?). Vi träffade ankor också och de var ju inte alltför farliga.
Tillslut var vi tillbaka på Aspvik och då red jag i en kvart på banan i enbart galopp, och hittade en knapp. *hör jublet*

Högergaloppen har alltid varit ett problem för mig, jag har tragglat och tragglat och tragglat och han släpper aldrig i innertygeln utan hänger sig fast. Jag som inte är alltför stark blir då dragig tillbaka och det har börjat bli mer och mer av en ond cirkel, jag har fått mer och mer ångest för högergaloppen och känt att han har blivit mer och mer oliksidig. Det har blivit mer och mer dragkamp, mina armar har smärtat mer och mer - ingen harmoni. Över huvud taget. Mer och mer av allt jäkligt skitigt som ger en ångest och gör att allting känns lite tufft. 
 
Typ såhär, men här är ändå skänkeln rätt bra.
 
Men idag. Idag så kände jag bara "nä nu jävlar, nu får jag sluta rida som jag alltid gjort, jag måste sluta dra i innertygeln". Så jag, mirakulöst, placerade fram min högerskänkel och då helt plötsligt började han lätta något i innertygeln. Jag fortsatte runda honom för inner och kände det att - Eh, hur dålig ryttare är jag som kommer på det här först nu??
 
Jag vet precis var problemet har uppkommit ur innan: någon gång under något ridpass har han börjat bli stark i högersidan av munnen. Det kan ha kommit ur en spänning i nacken eller bogen, men som jag istället för att lösa med skänkeln, har försökt lösa genom att ställa honom tydligt till höger. Då har Tharon ställt hela halsen, lydigt, men fortsatt ha denna spänning och fortsatt vara lika stark, och jag har blivit allt mer stark i innertygeln vilket har resulterat i att min balans har rubbats. Jag har lättat framåt och satt mig på främre bäckenet, eftersom all min styrka har legat i armarna, och således har också min skänkel tryckts bakåt och hamnat längre bak än där den ska vara.
När jag då har försökt runda honom med skänkeln så långt bak, så har det istället blivit något av en bakdelsförflyttning, vilket också är bra, men den ofrivilliga bakdelsförflyttningen har också gjort det ENORMT svårt för honom att ge eftergift henom hela kroppen, det blir som att rida en skänkelvikning på en rund volt samtidigt som jag håller emot med ytterskänkeln vilket har gett honom totalt konfys. Förstår ni? Dubbla budskap från min sida som han verkligen inte förstår.

 
Ovan ser ni ju väldigt väl vad som händer i högergaloppen - han är stark, jag tappar balansen eftersom jag vill få igenom honom via tygeln, tappar skänkelläget och sadelläget - allt blir ännu mer pannkaka.
Men nu har jag lärt mig rida lite till - kul när sånt händer va? Får gärna hända lite oftare..

Det här blev ett väldigt långt inlägg, och jag som nyss var ute och sprang känner mest att sängen lockar (och jag som ska upp halv sju imorgon.. pust..), men jag måste fråga - vill ni ha sådana här inlägg? Långa, utförliga, med mycket tankar och spekulationer?

Sov så gott, alternativt ha en bra natt. Vi hörs imorgon!
0

sunday funday

Mötet igår gick kalasbra.
Känns som att maskeradhoppningen kan bli en toppentävling och jag hoppas att det kommer bli kalaskul trots omständigheterna. Vi har planerat allt väldigt väl och har koll på det mesta, så ja, det kommer nog gå finfint. Kändes oerhört sorgligt att vara på SR dock och höra om alla ponnyer som kommer åka eller har åkt, att gå in i stallet och höra Quentin gnägga (!?) när jag kom för att hälsa, och se in i Tharons tomma box och inse att SR-tiden är över. Inte bara för min egen del, utan för alla andras också.
 
Med tårar i ögonen och en stor klump i magen åkte jag från stallet ut till Aspvik. Redan när jag klev av bussen var det som om allt rann av mig. Ni som inte har varit där ute... Ja, det är som att vara på landet. Allt är lungt och stilla, fåglarna kvittrar, framför näsan på en sträcker gröna ängar ut sig långt långt långt. 

Det märks på Tharon också att han trivs. Trots värmen, som gjorde att han var alldeles matt, red vi ut på en lugn runda på ängarna bort mot Ensta. Det blev en tur på kanske en timme, om inte mer. Det var alldeles magiskt att galoppera längs med åkrarna medan fåglarna kvittrade och flög runtomkring oss. När vi skrittade hem hoppade jag av och ledde honom, och han gick så lugnt och fint bredvid mig. Han känns verkligen lugnare här. Mer stilla i sig själv.
Efter att jag gjort alla sysslorna klart fick han gå ut i gräshagen en snabbis, och vi busade lite. När jag sedan skulle lämna alla grejerna ropade jag på honom, och då gnäggade han tillbaka. Wow, I love that horse.

Idag ska jag förmodligen ut och rida en sväng igen, och sedan dressyra eller hoppeliskutta lite. Vi får se vad som passar herrn bäst!

Kram på er!
 
 Solglasögonen är köpta på Garage i Berlin, längtar redan tillbaka <3333