4

hur jag blivit bemött som feminist

Feminism.
Begreppet som stötts, blötts, hatats och höjts till skyarna. Som alla tolkar olika och som ingen riktigt till fullo definierar.

Redan i sjuan började jag kalla mig feminist, och åkte i 8an på långa diskussioner med en 1 år äldre kille som hela tiden hävdade att vi kvinnor var ämnade att stå i köket hela dagarna långa. Att vi inte hörde till i politiken eller forskningen eller ens hade en åsikt. Vi var kvinnor och förevigt förslavade av män, utan att han på något sätt ifrågasatte sitt eget köns högre position. När vi kvinnor väl blev premierade för väl utfört arbete kände han sig förtryckt.

Idag har jag återigen konfronterats med att jag är feminist och att jag tydligen vill styra män såsom de styrt oss under historians gång. Alltså förtrycka män till det yttersta. (Fint att dessa män inser att vi kvinnor varit förtryckta men vägrar göra något åt det. Jättefint.) Detta endast för att jag nämnde att Gudrun Schyman (partiledare i Feministiskt Intiativ) skulle komma och föreläsa på min skola imorgon.
Min första reaktion var - Ursäkta vad sa du att jag ville sa du??

Det finns extrema feminister och det finns de som kräver jämställdhet. Many shades of grey, ni vet. I somras kallade jag mig ekvilibrist för att möta de (ofta av manligt kön) upprörda rösterna som ansåg att feminism endast avsåg manshat. Jag har en pojkvän. Jag kan laga mat åt honom. Jag har vänner av manligt kön och jag tycker att män ska ha samma rättigheter som kvinnor. På vilket sätt hatar jag män då? På vilket sätt avser jag att tvinga min pojkvän slava, på vilket sätt avser jag att han ska få lägre lön än mig och på möten alltid känna att hans åsikt är lite mindre värd, för att han är man? Jag slutade kalla mig ekvilibrist för att jag inte ville nöja de som tjurigt sagt åt mig att det var fel att vara feminist. Jag vill ju inte vika ned mig för deras tryck heller?!

Den största anledningen till varför jag överhuvud taget kallar mig feminist är för att jag vill ha samma rättigheter som män i arbetslivet. Jag vill ha samma rättigheter när det gäller föräldraledighet. Jag vill ha ett samhälle där jag aldrig behöver känna mig sämre som person, eller att mina åsikter inte väger lika högt, för att jag är tjej. 
"Kalla dig ekvilibrist då" skriar vissa. Och varför då?, svarar jag. Ekvilibrism är ungefär samma sak som den jämställt inriktade feminismen. Ärligt talat kallar jag mig hellre feminist än ekvilibrist då jag endast relaterar begreppet ekvilibrist till mig egen uppgivelse i somras när jag knappt ens hann säga att jag stod för kvinnors rätt i samhället, innan någon sa att "Men du har ju fel". Ofta är detta människor (i flesta fall av manligt kön) som aldrig riktigt får känna på det förtrycket som många kvinnor känner dagligen.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är ruttet utav dem, som möter feminism med hånfulla blickar och fnysanden. Som jag och mina klasskamrater kom fram till idag; Det är ett tufft samhälle vi lever i idag där många faktorer måste bli tillfredsställande för att alla ska bli nöjda. Alla kan inte bli 100% nöjda och det kommer aldrig vara glitter och guldgröna skogar för varenda en. 
Men då måste man fråga sig själv - ska vi leva i ett samhälle där kön spelar roll och där vi uppgivet rycker på axlarna när någon ifrågasätter könsfördelningen, eller ska vi rycka upp oss och äntligen skapa bättre förhållanden, för alla?

Tack för mig.


Fina, fina, fina Agnes som är riktigt duktig på detta. Heja dig i framtiden ♥ Här har ni 33 anledningar.
 
 
Jag vet att detta inlägg riktas mot män i de flesta fall, men detta gör jag av egna erfarenheter - jag har aldrig i hela mitt liv fått frågan från en kvinna varför jag egentligen är feminist och ingen av kvinnligt kön har någonsin ifrågasatt mina tankar gällande feminism.
0

fertig / klar / done

MINA VÄNNER, JAG ÄR KLAR!
Jag sitter just nu och är världens tröttaste, men lyckligaste naturare. Efter flera veckors arbete är vi äntligen klara med första bedömningsdelen i vårt projektarbete - redovisningarna! Härmed har jag fått betyg i Ut i Skogen-Matten och US-Svenskan. Hur härligt är inte det?! Bara en inlämning i Biologi och en reflektion i Idrott kvar, sedan har jag caschat in 80 poäng. Yay!!

Nu sitter jag och arbetar med Biologirapporten och ser sporadiskt på TV samtidigt, det är härligt och mysigt och jag behöver jobba lite halvengagerat idag, för att komma någonstans men utan att känna press.
Är det bra med er denna måndag? Lever ni?
Det hoppas jag verkligen och hoppas att ni utnyttjar denna måndag på bästa sätt. Kram på er!♥
 
 
0

mums!!