0

jag är här, jag lovar!

Hej mina fina, fina, fina.

Förlåt för att jag varit så frånvarande. Jag hade tänkt blogga när jag var nere i Halmstad men när strömmen -poff- försvann på måndagskvällen och mitt batteri var på 79%... Hmm.... Nä.

Ja, jag var alltså nere i Halmstad måndag till idag torsdag med min pojkvän, hans syster och hennes kompis för att hälsa på deras faster. Hon bor långt ute på landet och har egen gård med hundar, katter, getter, hästar - you name it. 
När strömmen försvann blev det mycket kortspel och häng framför brasan och tack gode gud för det - har aldrig mått så bra och varit så lugn på länge. Att under måndagsnatten ligga bredvid mitt hjärta och höra stormen rasa utanför fönstret... Heaven on earth. Klappade katter och pussade (blev snarare sönderslickad av) hundarna. Fick dessutom rida och det var skoj. Packade helst med mig den lilla travaren hem... Visste inte att man kunde bli så kär i en häst vid första ögonkastet! Såg så mycket potential bakom den tjocka pälsen, den där hästen skulle, utan problem, kunna gå SM. (Fast så säger jag om de flesta. Men det är sant. Många hästar besitter så mycket potential.)

Nu är jag hemma i ett stycke! Imorgon far jag till min egen pärla och rider dressyr för Anita, och sen ska jag leta julklappar... Heheheheh. Tillslut åka tillbaka till stallet och göra något skojsigt ute i skogen. Låter som en toppenplan!

Sängen kallar då jag sovit ynka timmar inatt. Dessutom ligger min lilla pälsboll bredvid mig och ber om min uppmärksamhet - adios och vi hörs. Snart. Imorgon.
 
 
Första gången på pärlan..
0

long time no see

Hej mina fina vänner, har ni saknat mig?
 
Jag tog en liten bloggpaus efter tävlingen då jag verkligen inte orkade ta tag i mitt liv - typ. Har varit helt utmattad under veckan. Utmattning + prov = ännu mer utmattad Amalia.
 
Jag och Tharon har haft en någorlunda lugn vecka. I tisdags red jag dressyr i ridhuset men det gick väl sådär. Mellanmjölk och lagom. Han var stark och ville inte riktigt slappna av. Ändock blev han fin i slutändan men kom inte igenom honom ordentligt.
I torsdags var vi ute och galopperade. Har aldrig varit med om honom sådär innan, jag kunde inte bryta av från galoppen haha. Han minskade och minskade och minskade tills han nästan galopperade på stället men trava, det gick inte. Han var inte ens speciellt trött när vi kom till stallet sen igen, så jag fortsatte jobba honom lite på banan - han var fin men fortfarande framåt, vilket jag egentligen borde se som positivt men när man vill rida med lätta hjälper och han inte riktigt tar dem är det inte lika kul haha. Man vill ju inte bli arg på honom heller!

I går red jag för Anita på lunchlektionen då jag avslutade min sista skolvecka med en (!!!!!) lektion på morgonen i matte. Hur härligt som helst och Tharon var, de sista 10 minutrarna, så fin att jag höll på att smälla av. Han gick i en perfekt form, ryggen jobbade, han bar sig själv, och jag kunde bara sitta där. Jag har verkligen hittat en avslappnad sits efter jag började hoppträna för Lotta, för det enda hon är tjatat om är "tyngden i fötterna" och jag håller verkligen med henne om det hon sa till mig, "Man kanske tror att man har tyngden i fötterna, men egentligen har man tyngden i knäna. Det märker man när man blir trött i benen av att sitta ned i traven, samt galoppen, för det börjar göra ont i benen efter ett tag. Man klamrar sig fast. Men trampar du ned i stigbyglarna och blir mjuk i låren, så kommer han börja jobba bättre med ryggen".

Jag var en "knipare", och är det fortfarande, om jag inte konstant tänker på att slappna av i benen. Tharon rör sig så pass mycket att det är svårt att sitta kvar. Men. MEEEEEEN. När jag trampar ned och verkligen slappnar av i låren, då känner jag mig verkligen som ett med min häst. Varenda liten rörelse under sadeln är jag följsam i och det är en fantastisk känsla....!

 
Här ser ni ett bra exempel - kniiiiiip. Håller mig kvar för glatta livet typ. Det blir lätt så när man driver! Dessutom hade jag 2-3 hål kortare läder där vilket gör det ännu lättare att knipa sig fast. Tänk vad jag lärt mig.....!
0

... förstår ni vad jag menar..?

 
 
.... typ 1.10-1.15. Suck.. ♥