0

i'm only human

 
 
 
Jag vet inte vad som hände igår men poof så blev jag beroende av Skins. Eller nej, inte av just Skins. Utav av Effy och Freddie.

   Mitt i natten så låg jag och snyftade sönder mig till videon ovan och började tänka på hur jäkla mycket jag älskar Samuel, sad but true att han är långt borta och blir brun.

   Dessutom har jag någon slags grej för Effy, fy fasen vad hon känns som jag stundtals, bara det att hon är tjugotusen gånger vackrare. Så hela morgonen har gått åt till att kolla på avsnitt, jag skyller ifrån och mig och säger att jag tränar inför hörnationella i engelska men hah, oh lies. Beroendeframkallande är bara förnamnet!
 
Nu ska jag äta. Tur det. Hihi. Kram♥
1

nya tag

Slut med depp och dåligt samvete nu - imorgon är en ny dag som bjuder på spännande, nya saker.

   Imorgon vid nio ska jag rida pärlan för Svante. Svante har hjälpt mig/oss jättemycket med Tharon då mamma var nyopererad, och han har gjort Tharon så mycket gott. Innan Svante började rida honom var det så svårt att rida i högervarv och idag är han stundtals GUDOMLIG.
   Det ska bli jättespännande och jag är faktiskt lite nervös, vi ska hårdträna för Svante nu under påskveckan och jag vet att jag kommer inte gå därifrån och säga "oj idag har vi jobbat med piaff och passage och piruetter", nej, men han kommer förhoppningsvis göra magi i samspelet mellan mig och Tharon och det ska bli så spännande att se vad vi tillsammans, utifrån det, kan åstadkomma.


Jag är dödligt sjuk just nu (kan inte svälja, har huvudvärk.... och allt sånt där) så vi får hoppas att jag imorgon vaknar upp och är dödligt frisk istället. Jag är så peppad/nervös/spänd/taggad att jag knappt kan sitta still.

Film och bilder lovar jag. Punkt slut. Så länge får ni lyssna på när jag sjunger. Puss!
 
 
1

vad hände?

Ja... Idag var det alltså hopptävling. 90cm A:0/A:0, maskeradhoppning. Tharon var Bamse, jag var Lille Skutt.

   Redan innan jag börjat skriva känner jag hur omotiverad jag är över att berätta hur det gick, men, nån gång måste vara den första som det går dåligt och nu var det väl just den gången.


   Framridningen var riktigt bra för att vara Tharon. Inga tjurigheter, knappt någon ninja-superdupermegakick, han var jäkligt schysst och jäkligt fin! Sen ska vi få hoppa fram och jag har faktiskt ingen aning om vad som hände på linjen mellan hinder tre och fyra. Mot hinder tre blir han stoppig och hoppar av hundra meter för tidigt så jag kommer inte upp ur sadeln ordentligt, så jag hänger kvar på sidan av honom och försöker komma upp men åker i backen.

   Jag hoppar den linjen någon gång till och det går galant. Sen efter lite väntan är det vår tur att hoppa banan och.... Jag kommer fan inte längre än till hinder två förän han gör samma igen, jag kommer inte upp ur sadeln och jag hänger bredvid och så var jag i backen igen. Slog i exakt samma ställe igen dessutom.
   Schysst nog fick jag hoppa banan sen igen, vilket var en himla tur. Då gick det bra och jag kom runt, men blev självklart utesluten.

   Tharon var verkligen som en bomb som ville explodera och blev jättestressad efter att jag trillat av - men det är en lärdom och jag har ärligt talat lärt mig min läxa. Faktum är att jag har sjukt dåligt samvete och ska gottgöra min älskade häst genom att lära mig att rida på riktigt.

Men. Okej. Positiva saker idag: När jag hoppade banan gick det bra. Behövs mer fart i honom men vi kom runt. Punkt. Framridningen ett jäkla stor plus då han var med mig i varje sak jag gjorde. Och, ska tilläggas som sista sak - att min älskade häst inte bakutsparkar mig ur sadeln rakt in i en vägg vilket jag egentligen förtjänar. (Min inställning efter andra avramlingen ska väl ha en liten eloge också. Jag ger aldrig upp. Aldrig. Punkt.)

Negativa saker idag: Min sits. Min blick.

   Fy satan vad jag ska träna på min sits på måndag på hoppträningen, jag SKA bannemig sitta bra och sitta som klister i sadeln. Jag vet att jag är för "liten" för att klara att sitta på honom när han hoppar av hundra meter före, men jag vet att 1) jag måste ta kontrollen och bestämma när han hoppar av, 2) jag måste få mer fart i honom för att han inte ska studshoppa över.
   Jag hatar min hoppsits, hatarhatarhatar, visserligen fick jag med mig en grym balans från Vällingby men någon hoppsits kom aldrig med. Jag är så jäkla besviken på mig själv över att jag har en häst som ställer upp så bra, men att jag inte kan utnyttja det.

   När solen kommer fram ska jag ut och galoppera och träna sits, sits, sits, för till hösten vill jag debutera lokalt och jag vill ha en grym sits. Punkt.

Jag tänker fan inte ge upp.