1

när känslan inte överensstämmer med verkligheten

Just nu kan jag inte sluta gråta.
Om det är av lycka eller besvikelse vet jag inte. Första ordentliga löpningen på månader. Månader?! Jag?! Det känns så konstigt.

Medan jag sprang hade jag ett leende på läpparna. Det var så skönt, det var jag, jag var fri. När runkeeperrösten talade om för mig att jag sprungit en kilometer, och jag stannade upp för att se resultatet - så blev jag alldeles tom.

30 sekunder långsammare än mitt vanliga rekord. Egentligen inte så konstigt. Jag har vilat hela vintern. Men 30 sekunder känns som år. Fem kilometer på 16 minuter känns som en omöjlighet.


När känslan inte överensstämmer med verkligheten blir man så ledsen. Det är som att skriva ett prov och vara jättenöjd efteråt - men så får man bara ett E.

Nu ska jag terapiplåga mig med matte. Fan också.

0

i löpkläderna

I skrivande stund ska jag snart hoppade i mina älskade löpbyxor och springa bort några tankar.
   När jag sprang senast minns jag knappt. Men idag behövs det - jag har inte gjort något vettigt alls och känner att motivationen till att plugga är nere på 0. Allt jag har gjort idag är att ha läst lite konsumentkunskap. Liksom. Va? Inte ens kul, inte engagerande och tillochmed matte är roligare!

   Nej, så ut med mig - ut med pumpande musik, en kilometer eller nåt. Bara löpa av sig.
Bli vår nu, bli varmt, ge mig studiemotivation.
 
0

kvällsinspo