0

vad som än händer imorgon är han ändå min stjärna.

 
Ja, jag har inga förväntningar nu. Inga alls.
 
   Idag levererade han ett riktigt bra pass för Anita, så skönt att de där spänningarna släppte. Men man vet aldrig om de kommer tillbaka så nej, inga förväntningar. Får vi en femma imorgon är jag nöjd. Har satt ett mål på 50%. Tror det kan vara rimligt.

   Nu står i alla fall stjärnan i boxen med massor med mat, flätad och fin i manen och jag ska göra iordning det sista innan jag går och lägger mig med stresskursmusiken och försöker somna.


   Vi överlever imorgon. Vad som än händer är han ändå min stjärna.
 
0

Nu blir det verkligen "tävla på låtsas"

De senaste dagarna har jag upplevt Tharon som lite småskum i högervarvet.
   I fredags var en veterinär ute och kollade honom då jag och mamma ville veta om hans knackiga gång VAR något att oroa sig för, då så många påpekar det hela tiden när de ser honom. Men, som vi trodde, kunde vår veterinär inte alls säga att detta var skadligt för honom och att han har en lite "hemlig gång", det är allt. Han såg alltså inget då.

   Jag har framför allt upplevt högergaloppen som skitsvår. Som tur var hade han massage igår, och jag höll faktiskt tummarna på att hon skulle hitta något litet, så att det fanns en anledning till att han varit så stark. Sträckning i magmusklerna. Inte svårare än så. Okej.

   Jag har bestämt mig för att ändå åka till Vällingby. Vi är ändå inte där för att vinna. Så planen är lång framskrittning, en halvtimme-40 minuter, så att han verkligen får komma igång. Idag får han lite massage av mamma, imorgon ska jag stryka och klappa "loss" musklerna under bringan så att han får det så bra som möjligt.


   Det som är BÄST med det här som hände precis, är att jag sänker mina förhoppningar bemärkningsvärt. Förut åkte jag dit för att han skulle få rutin, men också för att visa upp min fina häst. Nu åker jag dit för att han ska få rutin. Punkt. Sen får det gå som det går, jag får väl skippa högergaloppen eller nåt då. Och jag måste säga att jag lär mig så himla mycket på att ha ansvar för min egen häst, för jag MÅSTE tänka på honom. Resonera mig fram. Det känns faktiskt ganska bra trots att Tharon inte är hundra procent okej.

Så tävla på låtsas blir det. Men det är ju skoj det med!

0

vad är jag egentligen?

Emma: Vilket program ska du rida? :)

Jag ska rida en LB:2a, ett program jag aldrig ridit förut så det ska bli så spännande att se vad vi kan åstadkomma, haha.


Alltså jag har, under mina tio år som lektionsryttare, alltid varit en typisk hoppryttare. Eller typisk och typisk... Men på Vällingby tillhörde jag ju hoppgänget och hörde bra till där. Sen skaffade vi ju Tharon och det är nu jag har börjat hoppa på RIKTIGT, nivåmässigt alltså. Det är en helt annan sak att hoppa i en ridgrupp, än en träningsgrupp. . Dessutom har jag nu ju ett mer "riktigt" mål med en egen häst, än en lektionshäst. Det är ju bara jag som hoppar Tharon, vilket gör att jag har huvudansvar för hans utveckling.

   Jag tycker fortfarande att det kan vara superkul att hoppa, men det är inte riktigt vår grej haha. Kommer nog dröja fem år innan allt sitter bra och vi kan leverera BRA rundor på 1m. Men för mig är det okej att det tar sån tid!

   Tharon har ju dock bäst förutsättningar för att bli dressyrhäst om man jämför dressyren och hoppningen. Dock har vi himla lång, lång, lång väg kvar men det kommer absolut vara värt det!
   När jag började rida Tharon så ville jag att vi skulle bli ett hoppekipage. Ehm. Ja. Nej, jag fick tänka om. Eftersom vi tränade dressyr 1 dag i veckan och red dressyr 2-3 gånger till i veckan början, så började jag känna att dressyren... Ja... Det skojigare eftersom att han hade lättare för det. Det är fortfarande ingen lätt häst att rida och jag är så himla liten och flyger stundtals som en vante på hans rygg i den ökade traven, men det kommer bli bra med träning, träning, träning.


   Dock. Vi kommer förmodligen om några år byta gren tillfälligt... Heheheheheeee. Vi tänkte bli distansryttare nämligen! Egentligen skulle Tharon passa perfekt för det eftersom han är ganska stor och vägvinnande stundtals, så vi får se. Men just nu har vi lagt det på is då han måste äta upp sig ordentligt.
Vad tycker ni är skojigast, dressyr, hoppning eller någon annan spännande disciplin?